Det gör ont, det gör ont...

Jag har sån värk, reumatisk, så jag är bara trött, lessen och arg! Har jublat och glatt mej över det senaste halvåret då jag varit medicinfri och värkfri..Så fort man glömmer hur ont det  brukar vara, hur det gnager och drar i en...

Jag måste prioritera om nu, PIA är viktig. Ska ringa dr imorrnbitti och få nån hjälp, ska se om arbetstiden måste ändras, ska ta det lugnt!

krama mej lite mjukt så känns det bättre...

Vilken måndag...

Inte minns jag att måndagar kan vara så underbara, ljuvliga, trevliga, syende, fikande, surrande och goa´som min måndag var denna vecka!

Allt började med att jag förlängde min semester en dag..Skönt! Vem vill börja jobba igen på en måndag? Ja att den förlängdes var av en förtjusandes trevlig orsak, jag skulle ju få besök av en speciell person! Äntligen var det vårt läge...

När hon kom vid 9 på morgonen så kramades vi och sen fikade vi specialbeställda semlor!! Sockerbagarns semlor är berömda och då var det bara så! Mums....

Sen sydde vi! Färst på hennes urbesvärliga väska, jag hade sytt en förra veckan. Vi sydde och sydde och surrade liiiiiite ibland! Trovärt va?

Lunch och en bysväng, sen sydde vi en liten pung och en pompadour...Visst hann vi mycket? Och vi hade så himla trevligt så vi märkte inte att klockan gick för fort!! Plötsligt var den sju på kvällen..........?

Med värme och glädje i minnet så hoppas jag att vi får fler tillfällen, du kära Lotta!

kram/pia

Okej, jag vet, jag är beroende!!!

Tänka sej, nu har jag erkänt! Jag är gravt beroende av min symaskin och mina tyger, trådar, skärgrejer, ja hela mitt syrum är som en stark drog...

Ifrån morgon och till kväll vill jag bara sy!

Och hur ska det bli när jag börjar jobba igen på tisdag? Hur ska det gå när vi ska till London om 2 veckor? Kan jag sy på sjukhuset när yngsten ska träffa specialisterna i Uppsala? Kan vi ha styrelsemöte i syeriet så jag kan sy samtidigt?

Det är ju fullständigt nog när jag måste följa på mataffären, komma ner för mat, stoppa i tvättmaskinen, svara i telefonen, ja tillochmed när jag måste på toa!!

Kan det vara den ryska roten som ger mej denna energi eller är det nåt annat som händer? Mitt liv är fullt av frågor, ja dvs när jag syr så finns dom inte, då bara syr jag och planerar nästa projekt, och nästa därefter...

Nu syr jag mera

när jag var liten...

"så var jag vacker det vet ja...."

När jag var liten så var jag ensamvarg! Ja, nu hade jag ju tre storebrorsor och om man var riktigt snäll kunde man ju få hänga med dom, ibland. Men annars i min lilla hemby så fanns ju inga andra tjejer att vara med. Jag har alltid hittat på nåt att göra, roat mej själv, umgåtts med folk oavsett ålder när läge fanns, kort sagt varit van att ensam är också bra!

Detta präglade mej mera än jag trodde först, men jag har upptäckt att mitt eget sällskap många gånger är nog! Jag trivs bra själv, jag har sällan tråkigt...

Men jag gillar mina vänner, och med internet och quiltandet så har jag många vänner ute i landet, en del med tätare kontakt och en del bara ibland. Aldrig att jag är ensam numera!! Och det bästa är att jag duger precis som jag är, utan en inskränkt byhålas tyckande och tänkande...Jag har i veckan fått lära mej att jag är inte överviktig, jag  liiiider av underlängd! Så skönt, även om  jag skulle må bra av att tappa några hekton. (Om nån hittar dom hekton jag tappat, låt dom ligga!)

Nu ska jag gå till mitt underbara trivsamma syrum och sy, hela förmiddan!

kramar till er godingar!

Vilka gullsnuppisar och kompisar!!

Åhh, jag är alldeles rörd! Det är gatufest i Sundsvall och där har jag den nästyngste förutom dottern som bor där. Nu ringde sonen hem och talar om att alla kompisarna som var med förra fredan när lillebror hade en traumatisk upplevelse, alla dom har skramlat ihop och köpt present hem till lillebror!! Visst är det gulligt av fattiga ungdomar, dom är så rika med all sin vänskap och kärlek...

Lillebror blev så oj, jag vet inte, tagen kanske?

Han mådde ju skit då, och vi åkte ner och tog med honom hem dan efter. Han fick ett panikanfall i kroppen, hyperventilerade och slutade andas, flera gånger! Det var inte kul, varken för honom, kompisarna eller oss! 16mil är långt att åka när man blir nervös och orolig..

Men, det gick bra och han får ta det lugnt med sin "sjuka" kropp, den är inte i så bra skick som han trott...Snart kommer vi, Uppsala!!

kramar

Det är tuffa tider...

Ack och oj så tufft det är vissa dagar att vara förälder! Men så skoj och glatt andra dagar....Man vet åtminstone att man lever!

Idag har vi gråväder här, trots att jag lagt utomhusjobbsväder...Men har hunnit en del! Kanske är det meningen att jag ska vara i syrummet??

Tre veckors semester är det dags för nu, härligt härligt! Ska ha loppis, stå på torgdagar och slappa med familjen. SY får jag inte glömma....hihi! Flitens lampa slockade ju för några veckor sen så det är dags att sätta i en ny energilampa!!!

Ufo högen ligger i sin låda under gästsängen, piper-kvider-gnisslar och har sej, måste ge den åtminstone en förmiddag av semestern kanske...

kramar